lo89a

På lördagen samlades vi alla igen och trots att vi inte setts allihopa på huuur många år som helst så kändes det som att det var igår. Jag insåg att jag älskar alla de här människorna och att de betyder otroligt mkt för mig! Jag vill aldrig någonsin tappa kontakten med någon av er så antingen får ni springa väldigt fort och gömma er eller så får ni dras med mig ett tag till! En livstid eller två..

Nu har kajan smittat mig med något konstigt syndrom, är helt knäpp och har nån tvångstanke att så fort jag hör någon nämna en ålder så måste jag räkna ut vad personen är hälften till. Som när Kajsa sa till mig i fredags: "har du tänkt på att du är hälften till 46?" då blir man allt bra glad va?! Och nu lider jag av detta deprimerande tvångssyndrom. Sjukt negativt alltså, hoppas att jag blir frisk snart.

Åker förresten till New York på Fredag. Längtar ganska lagom :) ska återse den förlorade brodern, världens bästaste och snällaste storebror ska för ovanlighetens skull få en väldigt kärleksfull kram av världens coolaste lillasyster (har fått för mig det där med coolheten iaf!)

Hej ny, I love you