Livskris
Gud det här är verkligen otroligt förvirrande och sjukligt jobbigt. Det började redan imorse när ett jehovas vittne försökte locka över mig till den mörka sidan. Jag går självklart inte på sån där skit vilket jag också förtydligade, informerade tom honom om att han är hjärntvättad. Han blev lite burkish.
Det här satte iaf igång min hjärna, den malde på i högvarv resten av dagen, den nästintill förgörde mig. Sanna på mitt jobb berättade iaf att jag är den största tänkaren hon någonsin träffat. Inte största som i bästa utan ja den som tänker mest, ja ni fattar!
Efter jobbet går jag in i en brutal livskris, gråter en skvätt för allting jag har missat, alla jag saknar, alla människor jag förlorat, tror tom att jag fällde en lätt tår för min häst Munken (rest in peace). '
Nu sitter jag fortfarande med ångest för att göra fel val i livet och en stor längtan om att slippa göra val. Men gud har iaf gjort vissa tydliga tecken på vad jag borde välja och vad jag borde göra med mitt liv. Visserligen tror jag inte på gud men ändå....
Usch jag är verkligen för blödig, jag kan börja gråta för typ allt, när jag ser en hund som ser ledsen ut, en människa som ser brutalt ensam eller missanpassad ut, när jag kollar på youtube-klipp på Zidane, när jag ser på det här himla programmet där adopterade människor återförenas med sina föräldrar (standard), jag börjar t.om grina ibland när jag kollar på antikrundan och någon okänd människa blir superlycklig för att deras fula och totalt oanvändbara vas är värd flera hundratusen. Vi ska inte ens nämna hur mkt mina ögon tåras när jag lyssnar på Fix you....
