Fredag
Igår stod det som sagt jobb på schemat. Det var en ganska jobbig dag, återigen bevisades det att världen är full av kaffedrickande jubelidioter. Jag kände för att dela ut en rak höger lite här och var. Lite senare när irritationen började släppa pyttelite och jag långsamt börjat få tillbaka tron på människan kom jag att tänka på något jag läst för flera år sedan och som etsat sig kvar: ett kapitel om idioter i "sucka mitt hjärta men brist dock ej" av Mark Levengood. Hade jag orkat hade jag fixat hela texten för den gör gott för alla att läsa. Den handlar iaf om alla idioter som dyker upp överallt, jobbet, skolan, trafiken osv. och man känner igen sig i allt men det viktiga budskapet är att om man tar sig lite tid och stannar upp och tänker, försöker möta sina medmänniskor så visar det sig nog att det finns en anledning till att just "Pelle" var idiotisk idag osv. Även om Pelle nu skulle fortsätta vara en idiot så har världen iaf fått en mindre idiot (än själv alltså). Lite ödmjukhet gör oss alla gott, det är trots allt en av de bästa egenskaperna (iaf enligt mig).
Idag har ingenting gått min väg. Jag har funderat på om jag har dålig karma sen igår? Har funderat kring det här hela dagen och är det nästan inte alltid bara tjejer som har dåliga dagar? Killar verkar ju liksom alltid vara på exakt samma humör hela tiden!? För mig började det dåliga med att jag satte på mig ett par strumpor med dålig resår så de åkte ner hela tiden och korvade sig. Sjukligt irriterande! När sedan trosorna verkar ha krympt 3 strl så att de hela tiden åker ner ja då börjar man verkligen bli irriterad. Pluggar sedan hela dagen utan större framgång. Går ut för att springa och har världens sämsta dag, kroppen bara stretar emot och halsen börjar göra ont och det enda man ser så fort man passerar ett skyltfönster etc är en jättestor röv som vägrar bli mindre vad man än gör!
Och inte blir det bättre av att trosorna vägrar täcka mer än hälften hur många tappra försök man än gör för att dra upp dem!
Jag ville nästan lägga mig ner och gråta och bestämma att jag struntar i Att tenta av filosofin. Men sen kom jag att tänka på hur mkt jag avskyr att förlora, främst mot andra men jag måste också tänka på hur mkt jag vill vinna mot den onda demonen i mig som vill att jag ska ge upp. Jag tog en promenad, doftade lite på naturen, blev lycklig av doften av gräs och blommor, konstaterade att maj är en underbar månad och att Stockholm är en vacker stad. Blev ännu lite gladare när jag började fundera på min födelsedag och på vad jag ska önska mig. I år ska jag nog önska mig blommor, en hortensia och en sån där mer avancerad sak som hemulen i Mumindalen gillar. Jag minns inte namnet vilket irriterar mig till max. De enda två blomnamnen som ploppar upp är pelargon och harmonica och det är inte någon av dem iaf. Vilket förmodligen är tur då jag börjar misstänka att harmonica är något jag själv hittat på... Ska börja med blommor iaf, vattna och sånt där som man gör :)