lo89a

Jag tänker väldigt ofta att jag borde skriva något här, jag hade velat skriva om Hongkong resan och om hur sjukt kul vi hade och om alla softa människor som var med. Idag hade jag velat skriva och beklaga mig lite över min hals och hur ont den gör och hur smaklöst all mat smakar men det är ju en sån världslig sak att man nästan måste hälsa sin mamma det. Det har iaf hänt massa roliga grejer, det har funnits mycket att skriva om men varenda gång jag ska göra det kommer verkligheten i kapp, för hur mycket roligt som än händer, hur mycket jag än sysselsätter mig med så kommer sorgen alltid jaga i kapp mig. Men det är väl så här livet är... Jag vill bara så gärna tro att allting händer av en mening men det är svårt att förstå meningen med att att unga människor mister livet i en hemsk sjukdom, det kan omöjligt finnas en mening med att mina bästa vänner förlorat sin mamma, att vi förlorat en underbar människa och vän. Men den här månaden har bevisat att sorg och glädje går hand i hand genom livet.. Och alla underbara minnen lever kvar, för alltid <3