Åh nej
igår var det real - barcelona. Var på dubbeldejt med cattap, nils och för mig tidigare okänd man. Nu är han inte okänd och jag gillade honom skarpt. Tror cp också tyckte om honom, det såg lite vått ut på hennes stol :)
Men Real förlorade och jag var på dåligt humör. Huuuuuur många gånger ska detta lag förlora egentligen? Varför krossar dom mitt hjärta om och om igen? Sjukligt less!
Kom dock fram till att jag har blivit ganska så bra på att hantera förluster, det är såklart fortfarande sjukt jobbigt att förlora men när man var typ 12 då fanns det inget värre, det kändes som att jorden gick under om man
förlorade en ridtävling. Vet inte hur många gånger jag har grinat i besvikelse över att jag inte vunnit. Hårt liv :)
På vägen hem kände jag mig på lagom bra humör och bestämde mig för att motsäga allting som Nisse sa, när en människa låter så extreeeemt säker på allting då tänds en lust inom mig att sätta emot och bevisa att han har fel (även om jag vet att han har rätt). Vi kom återigen in på den ständigt aktuella diskusionen om vilken av Silja Europa och Silja Serenade som egentligen är den största båten. Cattap var dock med och för att hon skulle slippa hamna mitt i denna heta diskussion (igen!) så kom vi aldrig fram till ett svar. Frågan hänger dock fortfarande i luften....
Sen ville jag gå en annan väg hem men Nisse påstod att hans väg var kortare, vilket den också är men eftersom jag var så otroligt megasugen på att ha rätt så valde jag den andra vägen och så fort jag var utom synhåll så kutade jag som en idiot. Så snabbt att jag nästan spydde blod! Det var jobbigt men jag såg framför mig hur jag skulle stå i porten och le mitt mest triumferande leende och mysa ner mig totalt.
Men det gick lite så där för herr nils genomskådade mig och visste att jag skulle springa så han sprang också. Men vi kom fram samtidigt till porten = Halvseger (iaf ingen förlust)
Men Real förlorade och jag var på dåligt humör. Huuuuuur många gånger ska detta lag förlora egentligen? Varför krossar dom mitt hjärta om och om igen? Sjukligt less!
Kom dock fram till att jag har blivit ganska så bra på att hantera förluster, det är såklart fortfarande sjukt jobbigt att förlora men när man var typ 12 då fanns det inget värre, det kändes som att jorden gick under om man
förlorade en ridtävling. Vet inte hur många gånger jag har grinat i besvikelse över att jag inte vunnit. Hårt liv :)
På vägen hem kände jag mig på lagom bra humör och bestämde mig för att motsäga allting som Nisse sa, när en människa låter så extreeeemt säker på allting då tänds en lust inom mig att sätta emot och bevisa att han har fel (även om jag vet att han har rätt). Vi kom återigen in på den ständigt aktuella diskusionen om vilken av Silja Europa och Silja Serenade som egentligen är den största båten. Cattap var dock med och för att hon skulle slippa hamna mitt i denna heta diskussion (igen!) så kom vi aldrig fram till ett svar. Frågan hänger dock fortfarande i luften....
Sen ville jag gå en annan väg hem men Nisse påstod att hans väg var kortare, vilket den också är men eftersom jag var så otroligt megasugen på att ha rätt så valde jag den andra vägen och så fort jag var utom synhåll så kutade jag som en idiot. Så snabbt att jag nästan spydde blod! Det var jobbigt men jag såg framför mig hur jag skulle stå i porten och le mitt mest triumferande leende och mysa ner mig totalt.
Men det gick lite så där för herr nils genomskådade mig och visste att jag skulle springa så han sprang också. Men vi kom fram samtidigt till porten = Halvseger (iaf ingen förlust)
Kommentarer
Trackback