Mål för hösten 2010
Nu är det höst och det skulle vara väldigt enkelt för mig (och säkert för många andra) att bara gå i ide och stanna där tills våren är här. Hösten är liksom förknippad med lite deppighet men kanske att man bara inbillar sig? Den här hösten har jag i allafall bestämt mig för att:
*Inte gå upp i vikt, som jag annars gör på hösten
*Träna mig väldigt vältränad så att man inte behöver hetsa över beach 2011 i vår.
*Göra massvis med roliga saker och inte hamna i någon slags koma-tillvaro!
Jag tror faktiskt att det kan vara så att man lurar sig själv lite på hösten för det är ju allmänt känt att man blir lite deppig på hösten och så. Men från och med nu är hösten ingen depp-årstid!! Livet är för kort för att låta bli att ha kul och leva livet på hösten!!!
Och det finns mycket saker att se framemot:
*Mysigt mörker och tända ljus hehe
*Röda/gula löv
*Globen horse show (alltid årets ljusaste höjdpunkt)
*Skidåkning!!!!!! Fy fan vad jag längtar!!! Jag har nämligen börjat älska att åka skidor igen, har dragits med på otaliga skidresor med min skidtokiga familj varje år sedan jag föddes och självklart gjorde denna hets till att jag blev lite emot skidåkning och åkte inte på två hela år men förra vintern åkte jag tre gånger, sälen, vemdalen, åre. Om allt går min väg i år så ska vi åka en vecka i vemdalen och en långhelg i Björkliden (lappland). Skulle inte heller tacka nej till en vecka i alperna. Eller i något annat fjäll! Fy vad bra jag ska bli på att åka skidor i år! Har två egna skidlärare för både min papi och min brorsa är jättebra på skidor. Väldigt överraskande att min bror är bra på det höhö, han är nämligen bra på det mesta och det är faktiskt det enda jag aldrig ljuger om. Det här är tydligen ett kul skämt:
Jag pratar om någon som har en jätteduktig lillasyster och säger:
- Det kan inte vara lätt att ha en sån framgångsrik lillasyster.
Nisse säger då:
- Fråga Niklas (min brorsa) om hur det känns?
Sedan garvar han rått och till min förvåning är detta ett skämt som går VÄLDIGT bra hem hos min pappa som garvar ovanligt högt och länge. Även mamma drar på smilbanden och ja till slut är även jag tvungen att garva för det är ju världens största skämt. Både skämtet och mitt liv!
Konstigt nog är jag ganska nöjd över min situation. Om folk frågar mig om jag någonsin känner mindervärdeskomplex eller sånt för att min brorsa är ganska duktig och framgångsrik med det mesta så tycker jag bara att det är en märklig fråga. Jag är inte avundsjuk, inte bitter och känner inga mindrevärdeskomplex. Känner mig bara glad och stolt :)
*Inte gå upp i vikt, som jag annars gör på hösten
*Träna mig väldigt vältränad så att man inte behöver hetsa över beach 2011 i vår.
*Göra massvis med roliga saker och inte hamna i någon slags koma-tillvaro!
Jag tror faktiskt att det kan vara så att man lurar sig själv lite på hösten för det är ju allmänt känt att man blir lite deppig på hösten och så. Men från och med nu är hösten ingen depp-årstid!! Livet är för kort för att låta bli att ha kul och leva livet på hösten!!!
Och det finns mycket saker att se framemot:
*Mysigt mörker och tända ljus hehe
*Röda/gula löv
*Globen horse show (alltid årets ljusaste höjdpunkt)
*Skidåkning!!!!!! Fy fan vad jag längtar!!! Jag har nämligen börjat älska att åka skidor igen, har dragits med på otaliga skidresor med min skidtokiga familj varje år sedan jag föddes och självklart gjorde denna hets till att jag blev lite emot skidåkning och åkte inte på två hela år men förra vintern åkte jag tre gånger, sälen, vemdalen, åre. Om allt går min väg i år så ska vi åka en vecka i vemdalen och en långhelg i Björkliden (lappland). Skulle inte heller tacka nej till en vecka i alperna. Eller i något annat fjäll! Fy vad bra jag ska bli på att åka skidor i år! Har två egna skidlärare för både min papi och min brorsa är jättebra på skidor. Väldigt överraskande att min bror är bra på det höhö, han är nämligen bra på det mesta och det är faktiskt det enda jag aldrig ljuger om. Det här är tydligen ett kul skämt:
Jag pratar om någon som har en jätteduktig lillasyster och säger:
- Det kan inte vara lätt att ha en sån framgångsrik lillasyster.
Nisse säger då:
- Fråga Niklas (min brorsa) om hur det känns?
Sedan garvar han rått och till min förvåning är detta ett skämt som går VÄLDIGT bra hem hos min pappa som garvar ovanligt högt och länge. Även mamma drar på smilbanden och ja till slut är även jag tvungen att garva för det är ju världens största skämt. Både skämtet och mitt liv!
Konstigt nog är jag ganska nöjd över min situation. Om folk frågar mig om jag någonsin känner mindervärdeskomplex eller sånt för att min brorsa är ganska duktig och framgångsrik med det mesta så tycker jag bara att det är en märklig fråga. Jag är inte avundsjuk, inte bitter och känner inga mindrevärdeskomplex. Känner mig bara glad och stolt :)
Kommentarer
Trackback