så
då var man hemma efter ett litet besök på ponny-sm. Eftersom tävlingen hålls på andra sidan stan i Tungelsta mellan typ Västra haninge, södertälje, huddinge så tog det ett tag att ta sig dit men jag överträffade alla förväntningar igen och hittade dit trots att jag kört dit typ en gång för två år sedan. Och gudarna ska veta att det inte är en lätt väg att hitta!!
På vägen hem var jag smått irri för att det var trafikkaos. Vem tror Vickan att hon är liksom som försvårar så många människors liv bara för att hon ska gifta sig? Jag tänker INTE åka in till stan imorrn och kolla på spektaklet. Det är ett bröllop liksom hello!!! Överskattad.
Dessutom föredrar jag hästtävlingar sååå mycket mer! När vi anlände till tävlingsplatsen så var det första vi såg en teeny weeny liten kille i blå kavaj och både Sarah och jag blev kära, vi kände båda två att det här var vår son! Jag överlät honom dock till Sarah för vi såg en annan supercute kille som Sarah tyckte såg lite coolare ut och hon tycker att min unge helt självklart kommer vara lite coolare än hennes :)
Några bilder på "sonen" i blåa kavajen:
En bild som verkligen beskriver hur liten han var (och kom ihåg att det här är en sjukt liten ponny också):
<3
Tror jag tuppar av snart! Träffade i allafall Tashen också som ska rida sin fina vita ponny i SM och förhoppningsvis vinna :)
Nu har Sarah och jag i allafall planerat hur vi ska matcha fram våra barn på bästa sätt i den här sporten. Är det något jag har vetat sen långt tillbaka är det att jag ska bli en riktig ponny-morsa! Alternativ nr ett, som både sarah och jag drömmer om, är att helt enkelt köpa barnen framgång och soppa rent framför dom om det behövs. Curlingmorsorna liksom :) Alternativ två är att ungarna själva fixar ponnysarna, alltså rider upp dom lite i klasserna. Alt 3 är att Sarah och jag startar ponnyuppfödning så att vi har startklara ponnysar som ändå inte kostat miljoner när ungarna är ridbara.
I dagsläget känns alternativ 2 lite mer realistiskt eftersom varken jag eller Sarah har några 3 miljoner att avsätta på en ponny och inte heller har vi tillräckligt med pengar för att börja föda upp hästar. Men om några år tror jag alternativ 1 funkar! I allafall för mig....
Men det är mycket som ska tänkas på, t.ex är det ju viktigt att noga planera vem man parar sig med för det är väldigt viktigt att ungarna är små i växten och inte växer ur ponnysarna för snabbt. Dessutom är det gulligt med små barn på små hästar. Är det något som förstör helhetsintrycket så är det när ryttaren är för stor för hästen eller har för stora lår för sadeln. Jag ligger bra till eftersom jag var rätt liten och kort när jag var ung (var 1,50 lång tills jag började gymnasiet). Sarah däremot verkar lite mer orolig över att hon ska bli tvungen att skaffa barn med en jockey. En man som är 1,50 lång är inte jätteattraktivt liksom men vad gör man inte för att få perfekta ridbarn?!
det perfekta ridbarnet