usch usch usch

Igår kom jag hem från Åland. Kände mig badsugen genast och ville grina. Ryckte dock upp mig och gick hem till Crille R där även lite andra vänner höll till en stor del av kvällen. Jag drack rosé och dippade en gurka i ostdipp. Gottigottgott :) Jag, SarahB och Fellan hade i allafall en väldigt intressant diskusion om människor som har noll självinsikt och inte bara ljuger för andra utan även för sig själva. När jag säger något som är osant så tänker jag inombords att shit shit nu ljuger jag men dom här människorna som vi snackade om verkar på något märkligt sätt tro på det själva. Vore ju i försig toppen om man kunde lura sig till att man hade ett helt perfekt liv trots att man inte har några kompisar alls, att man var en väldigt framgångsrik svårklass-ryttare trots att man inte ens kommit runt 1,10-banor och att det är alla 100 kompisar, som man blivit ovän och ex-kompis med genom åren, det är fel på, själv är man helt normal och underbart kamratslig. Det kallas Mindervärdeskomplex.
Men nu ska jag inte låta mig provoceras, det är väl kul att andra är glada och lyckliga!
Själv så är det väl inte helt guld och gröna skogar om man säger så va. Blev nämligen en tegelrunda bland 92:or. Mådde dåligt men jag plankade in på ett väldigt snyggt och smidigt sätt. Nästan graciöst. Anyway så dansade jag en stund på scenen och såg ut över ett hav av alla små 92:or, kände mig rätt gammal och gick hem. Fick t.om skjuts av Niwi hem och jag minns nu att vi stannade på macken och tankade och jag kutade in för att köpa en tiptop-strut. I kassan stod min gamla ridvän, klasskamrat, företagskollega, nära vän Sabina Sabo Fransson. Jag började grina om jag inte missminner mig. Av lycka över att återse henne igen. Hon är förresten gammal punkare och så hade hon en moppebil förr i tiden och tillgång till hembränt. Men mer om henne i nåt annat inlägg.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback